110 -

Daniel kommer att göra slut med mig snart. Jag vet det.

När vi träffades för några dagar sedan gav han mig en sådan där kindpuss han ger till alla väsbyfjortisar, som om jag vore en av dem. Och det värsta var att förklarade sig med att säga "Ja, men alltså jag tänkte inte på vem jag träffade. Jag tänkte att du var en kompis", alltså va?!!!!! Vad vill han att jag skall säga då? "Jaha, Gud vad skönt. Det förklarar ju allt!"

Och när jag vill ge honom en puss på kinden så ser jag verkligen hur han försöker komma undan, typ sådär som småbarn gör när deras morsor pussar dem. Och bara för ett par minuter sedan tänkte jag pussa honom, men jag råkade snubbla till och komma åt hans datorstol så den gungade lite bakåt. Vet ni vad han säger då? "Meeeeh, sådär kan du inte göra. Du vet ju att jag är rädd för dig", alltså va?!!

Så nu sitter jag här. Sitter och väntar. Det känns som om jag väntar på döden ungefär. Och det enda han gör är att spela Diablo. Och jag, jag väntar.